"Gå direkt till fincan utan att passera gå"

Att gå direkt till fincan känns numera inte som ett hot snarare som en förmån. I söndags kom ett meddelande till oss på Whatsapp från Davíd "Are you free on tuesday afternoon? My father-inlaw would like to show you his finca and cortijllo then. I take my car and pic you up by the taxis by the bus station" Gissa om vi var lediga.
Davíds svärfar heter Paco och han har en stor frukt- och grönsaksodling i Vélez-Málaga.
Det var en bit att åka vilket gav möjlighet till trevligt samtal Davíd är mycket kunnig i det mesta!
Nåväl, tillslut kom vi fram till ett hus omgärdat av gröna kullar. På gården gick hundar av alla sorter och storlekar och hönsen och tuppen pickade förnöjt på sin gård tillsammans med herr och fru påfågel.

Först fick vi en guidad tur av Paco och Paco (det ena är svärfadern det andra förmannen) i familjens privata fruktträdgård. Där växer b la macadamianötter, carambole, avocado, banan, granatäpple, citroner, jordgubbar, zuccini, tomater, kaffe, lichi, apelsiner, mango...

"Kaffeblommor" 

Kaffebönor

Banan

Zuccini

Davíid och Bengt bredvid tomatplantor som bildade en häck som var som lägst 2 meter hög.

Lichi

Citron

Carambole blomma

Avocado

Mango

Macadamianötter

Det var fantastiskt att se alla frukter och grönsaker som i lagom takt fick mogna på sina grenar. Den minst 2 meter höga och 15 meter långa tomathäcken dignade av tomater, vissa gröna och andra lätt rodnande. Apelsinträdets fortfarande gröna apelsiner gömde sig väl bland trädets gröna löv och granatäppleträdets frukter såg ut att vara snidada av trä.
Vi kände doften av jordgubbar innan vi såg jordgubbslandet som solade sig bredvid lichiträdet vars frukter har börjat övergå från omoget gula till mogna röda.

Familjen roades av våra "ahhh" och "ååhh" och häpnade över att vi för 10 år sedan för första gången såg citronträd. 

Efter detta satte vi oss i en Jeep och begav oss upp i bergen för att se de "riktiga" odlingarna.

I snitt plockar en mango plockare 800 kg mango per dag!

Ett 25 år gammalt avocadoträd. När trädet blir gammalt och känner att det är på väg att dö producerar det enorma mänger frukt och sedan vissnar det. Ibland kan det återupplivas genom att nan sågar av grenarna. Från stammen växer det då ut nya grenar och allt börjar om. Fantastiskt,

Paco odlar inte bara frukt och grönt utan också palmer. Dessa köps av privatpersoner liksom av myndigheter och företag. Det är palmer från Pacos odling som pryder Plaza Kelibe liksom smyckar idrottstadion här i Almuñécar. Lillebror till dessa palmer bor numera på vår takterrass!

Utsikten från högsta toppen är fantastisk. Sierra Nevada åt ena hållet och havet åt andra.

Paco (svärfar) Davíd, Bengt och Pavo (förman)

Efter utflykten bland odlingarna bar det av till el cortijllo (korticho). En cortijllo är närmast att översätta till stuga. Davíd berättade för oss att majoriteten av familjerna i kustsamhällena har en cortijllo någonstans i bergen. Där är man på helgerna och de flesta har någon form av egen odling. Sina cortijllos har man ärvt så i regel är det gamla bondgårdar av det mycket mindre slaget. Pacis cortijllo är från 1936 och har fungerat som bostadshus först för odlingens ägare sedan för de som arbetat där. Nu är det familjens sommarnöje.

Gästfriheten vet inga gränser. Ost och bröd och kall öl. Samtal om allt från politik och Olof Palme till gamla hus och Spaniens historia och om mat såklart allt blandat med många goda skratt. Runt bordet lekande barn. Livet på en pinne!!

En dörr i en dörr. Dörrens totala bredd  är 160 cm och höjd, tja, 3 meter..

Man har sparat de gamla takpannorna. Ett fantastiskt hantverk. Pannorna formades av hantverkarens lår och hans fingeravtryck är fortfarande väl synliga.

Allt har ett slut och sent blev vi körda hela vägen hem. Med oss åkte "Lillebror" och en låda grönsaker så stor att vi inte riktigt vet hur vi ska kunna äta allt.