Palmsöndagen

För några år sedan visste jag inte att det finns något som heter Palmsöndagen. Än mindre visste jag vad det handlade om. Det var under en resa till Rom som det uppdagades för mig  att påsken inte börjar på skärtorsdagen som jag tidigare trott, utan söndagen före påsk - på palmsöndagen. Av en händelse kom vi att lyssna till påven och vatikanenskörer på Petersplatsen just på palmsöndagen och fick då se alla palmblad som bars fram. 

Här i Almunecar tar man påsken på största allvar. När vi frågade vår frissa hur man säger "Glad Påsk" på spanska fick vi svaret att det gör man inte. Det är en allvarsam helg. Det firas allvarligt. 
Plötsligt påmindes jag om de lååååånga fredagar som långfredagen faktiskt var när jag var liten... Årets absolut tråkigaste dag.

När vi i går kväll begav oss ut på kvällspromenad mötte vi en spansk familj där barnen är upp (ut) klädda, dottern till en madonna i svart och gossen till en stilig don Juan. Vi frågade genast vad som var i görningen och fick svaret att barnen skulle medverka i en procession som skulle gå upp till slottet. Slottet! Där bor ju vi! 

Efter att ha ätit i solen på terrassen började vi spetsa öronen. Vi visste att processionerna låter, så nog borde vi höra när de närmar sig ? Vi väntade och väntade. Tillslut promenerade vi bort till hörnet San Joachin och Calle Antigua. Där väntade en stor folkmassa. Ljudet av samtal var öronbedövande och vi förstod inte ett ljud! Men stämningen förstod vi, den gick att ta på. Efter en lång väntan hördes tillslut trummorna och trumpetstötarna och upp för den smala gränden kom ett ekipage som måste ha vägt ett halvt ton.

De som dristade sig till att fortsätta tala blev snart tystade av publiken. Andaktsfullt beskådades Kristus figuren. Tysta stod man och betraktade den bibliska scen som avbildades. Många av oss funderade säkert också i tysthet på hur i hela friden de skall kunna komma runt hörnet , med det åbäket till ekipage.

Hur skulle de komma under elledningarna? Skulle vi bli utan el? 

Vi oroade oss helt i onödan. Männen i lådan (de tappra och starka bärande alltså) fick tydliga instruktioner utifrån för hur de skulle vrida skeppet rätt och hur kursen var utlagd. Andra tappra var utrustade med lååånga båtshakliknande käppar med vilka de smidigt lyfte ledningar. 

Det är spännande att möta en ny kultur. Vi är övertygade om att detta inte är den sista påskprocession vi ser och hör i år.